söndag 26 december 2010


jag åker bort nu och stannar borta ett litet tag.

resfebern, som började kännas vid i måndags, nådde sin peak i morse.

oro i magen.
var ansöker man om visum på plats?
hur ska det gå att vänta på flygplatsen över natten?
hur är det när vi kommer fram?

skällde på min sambo för att han var för lugn när jag var orolig. för mig symboliserade det ett avståndstagande, medan han i sin tur menade att jag skulle inspireras av hans lugn. sedan grät jag. borrade ner näsan i katternas pälsar. jag har aldrig varit ifrån dem så här länge förut.

sen tänker jag på flygplatsen. jag älskar flygplatser. ett sorts no mans land, eller every mans land. leta efter pocketboken för resan på pressbyrån, köpa tuggumi för att lindra trycket i öronen vid landning. spänningen över vad som väntar.

skräckblandad förtjusning.

tisdag 21 december 2010

Ingenting försvinner. Allt finns på något sätt kvar. Allt vi gör, säger, tänker. Alla som vi varit finns kvar. Trots att vi trodde att vi kunde lämna det.

Idag mår jag som jag brukade må när jag var fjorton, femton, sexton, sjutton, arton, nitton. Gömmer mig bakom stora kläder, vill helst stänga ute alla ljud med hörlurarna som jag glömde hemma. Inte möta någons blick, inte svara på tilltal, inte prestera för någon annans skull. Högskolestudier är väl inte för någon annans skull egentligen. Det är väl för min skull, min skull i samhället. Utan samhälle skulle inga studier behövas.

Fan vad jag vill slå folk när jag mår såhär, bara slå hårt och ge en enda förklaring: för att du stör mig.
när man inte riktigt får kläm på sin kompletteringsuppgift, då finns följande prokrastineringsalternativ:
- twitter
- facebook
- blogspot

måndag 20 december 2010

Rousseau tolkromantiserar över skillnaderna mellan vilden och den civiliserade människan:

"vilden lever i sig själv; den sociala människan, som alltid är utom sig själv, kan inte leva annat än på andras åsikter, och det är så att säga utifrån ongenting annat än på deras omdöme som han hämtar känslan av sin egenexistens".

(...ojämlikheten mellan människorna, 1992:136)

söndag 19 december 2010

#prataomdet

jag satt på tunnelbanan, det var nog sent, kanske helg. jag hade nog inte druckit, eller så var jag i alla fall inte berusad. satt med stora, synliga, hörlurar och tittade ut genom fönstret på tunnelbanan. kroppen var vänd från resten av vagnen. jag försökte tydligt med mitt kroppspråk visa att jag inte hade någon lust att prata med någon. då knackar en ung vuxen man mig på knät. jag tar av lurarna och undrar vad han vill. han säger något som:

- vill du följa med mig hem?
- nej

och man tycker att det här borde räcka. att ett nej är ett nej som bör respekteras. inte någon form av utmaning att öva sig i övertalningskonsten. men han säger:

- varför inte?

att säga att jag inte är attraherad av honom, eller att det känns fresh att gå hem med folk man inte känner, som man bara stött på på tunnelbanan känns out of question. han kan ju bli arg över det. han kan ju börja slåss eller så. så jag svarar på ett sätt som vissa män verkar tycka är viktigare, på ett sätt de kan förstå:

- eh, för att jag har pojkvän

och jag tänker att det borde vara nog. jag har svarat på varför. nej, han är inte klar än, utan frågar:

- älskar du din pojkvän?

menar han då att jag ska komma på att jag inte gör det, att jag inte älskar min pojkvän, och när jag inser det kommer på att ja, självklart vill jag ligga med den här mannen som jag aldrig träffat före.

- ja, det gör jag
- älskar din pojkvän dig?

suck. vad är det vissa män inte fattar? tack och lov var det min station att gå av, och några tjejer som satt i fyran bredvid skulle också gå av. när vi klivit av, och han tack och lov inte följde efter, så frågar de om jag är ok. jag är så glad att jag inte behövde gå av själv den gången, och att någon frågade hur jag mådde. annars hade jag nog varit räddare den kvällen än vad jag behövde vara.

för det är ju inte säkert att han var farlig, han kanske bara hade svårt att fatta att det ska räcka med att säga nej. man ska inte behöva förklara sig, särskilt inte för en person som man aldrig tidigare träffat.

torsdag 16 december 2010

igår försökte jag övertyga min sambo om att vi är svensson. vilket följde av en diskussion om vilken tid man äter middag, eftersom han skulle köpa värsta bautamackan på statoil "vi åt ju jättetidig middag". min sambo ville inte hålla med om att vi är svensson, för vi "har ingen hund, inga barn och ingen volvo". jag försökte övertyga honom om att våra tre katter kan figurera hund och barn, men det gick han inte med på.

jag fick inte vara svensson när jag var liten, så jag tänkte give it a shot nu. eller kanske inte. mer rewriting svensson.
jag älskar att vara student. då kan man, de dagar man inte har föreläsningar/seminarier, sitta i sin säng och läsa, skriva och googla tusen grejer man kommer på i samband med läsningen.

senaste läste jag femme-inisten och antropologen ulrika dahls text om "(re)figuring femme fashion" i lambda nordica 3-4 2009. strukturen i texten är lite hoppa fram och tillbaka och hon använder engelska ord jag inte stött på tidigare. men jag gillar att hon tar upp femmetemat, vilket inte blivit teoretiserat lika mycket som de förtjänar. lesbiska femmes har liksom lämnats utanför den (vita medelklass)feminismen. Och kvinnor som gillar mode, oavsett lesbiska femmes eller heterokvinnor, har blivit dumförklarade. I stället har det rådit ett "upplysningsideal" inom feminismen, som skjutit ifrån sig de kvinnor som inte avstår från (annat än "naturligt") smink och klänningar.

imorgon klaffar dagen galet perfekt. på morgonen, filosofiseminarium om politisk filosofi. förmiddagen bjuder till sexualitetsföreläsning, sedan lunch, och sist sexualitetsseminarium. på kvällen bjuds det på tacofest hemma hos min lillebror och hans sambo.
Av någon mystisk anledning har jag ett sjätte sinne för var saker kan tänkas befinna sig. Lite som den gamla spåtanten Zaida som i kvällstidning svarade på var folk lagt sina bilnycklar och förlovningsringar osv. Denna egenskap använder såklart min sambo sig av.

- har du sett mina jeans?
- nej inte pålänge faktiskt
- ...
- har du kollat i bokhyllan?
- ...
Dörren till bokhyllan öppnas och stängs.
Hör ljudet av jeans med skärp som dras på ett par ben.
- hittade du dem?
- ja
- vart låg dem? I bokhyllan?
- kanske det...
- ...
- min mössa då fröken, var har du lagt dem?
- i garderoben
- mina vantar då?

onsdag 15 december 2010

som vanligt är det inte tjejen i filmen som har skrivit brevet


galen grannkvinna tipsade mig i morse om att jag borde flytta från området asap eftersom det bodde så mycket konstigt folk som sysslade med konstiga (omoraliska?) grejer här: exempelvis ha blomkrukor och parasoll på balkongerna ("det får man inte ha!") och ha persiennerna uppe. jag undrar om hon var en sån där fönstergluttare som sitter i fönstret och tittar på vad grannarna har för sig.

typ som den där kvinnan som ringde polisen för hon såg en blottare, och när polisen kom till lägenheten så bad de henne förklara var blottaren var, och det visade sig att man måste verkligen stå nära fönstret och glo in i någon annans lägenhet. grannen var således ingen blottare, utan hade typ kommit ut ur duschen eller något.

sen fick jag ytterligare tips av grannen att inte vara ute på kvällen och hålla mig borta från parker och öppna ytor, för våldtäktsmän står och lurpassar bakom knutarna. man ska bo där husen är byggda tätt tillsammans, sa hon. vilket makes no sense, eftersom de allra flesta våldsbrott begås inne i stan där husen ligger tätt! och de flesta våldtäkter begås av personer man är bekant med sedan tidigare. jag sa till henne att om man ska vara konsekvent ska man hålla sig borta från pojkvänner, manliga vänner och manliga släktingar. jag tror inte hon hade något problem med den invändningen, men hon såg det nog inte på samma sätt som jag. dvs, man kan inte sitta inlåst hemma och undvika män hela tiden - för då skulle livet bli ganskasåtråkigt.

hur som helst så har jag plockat ner mina blomlådor och mitt parasoll från balkongräcket. så tantaluringen slipper vara rädd att de ska falla ner på henne.

tisdag 14 december 2010


hon är rätt lurvig, hon min lilla ängel.

sov skitdåligt natten till måndag vilket resulterade i att jag skolkade från skolan. vilket i sin tur orsakade att jag inte hade tillfälle att köpa kompendiet till kursen. jag fick åka dit i dag i stället. tacksam för svtplay i mobilen. tittade på de avsnitt av ung och bortskämd som jag inte orkade kolla klart på i går. mkt besviken över att min favorit fick åka hem. tycker att de kvarvarande tjejernas pappor är så jävla konstiga, helt blinda för sina egna ungars beteende. paulinas pappa hjälper ju knappast hennes utveckling med att säga jag tycker du ska fortsätta som du gjort, fortsätt vara dig själv. konstig uppfattning om vad som konstituerar ett jag. såtillvida hennes pappa inte tycker att hennes identitet består i att vara passiv, undflyende och ansvarslös. om det var min pappa hade jag blivit arg, men å andra sidan hade jag nog kanske inte ens fattat vad jag själv just menade om min pappa inte hade varit den han var, utan om min pappa istället var samma som paulinas.

har läst mouffe i dag. hon gör skillnad på politik och det politiska. sedan talar hon också om det här med relativa identiteter, att ens identitet eller grupptillhörighet kräver en motsats. ett vi kräver ett de. därmed inte sagt att det handlar om vänner och fiender. de som tillhör de andra behöver inte vara ens fiender.

hursomhelst. eftersom identifikation kräver sin motsats har jag de senaste två dagarna känt mig mycket vuxen och ansvarstagande i relation till kidsen i ung och bortskämd. dessutom har det här med diskplockning hemma funkat relativt jämnt, varannangångish.

the key word is do it.

tisdag 7 december 2010

Prokrastinerar. Igen. The story of my life. Men jag känner att prestationsångesten har gått ner lite.

Istället för att skriva tenta sitter jag på twitter och läser Hanna Fridéns utbrott över den svenska straffskalan gällande våldtäkt. Ja! Det är jävligt pissigt att brottsoffer inte får det stöd de har rätt till. Ja, det är pissigt att brottslingar kommer undan att bli dömda för sina brottsliga gärningar. Dock har vi i Sverige ett fängelsesystem som ser ut på ett visst sätt, och en tanke om rättssäkerhet som innebär att det är bättre att fria än att fälla, "utom rimligt tvivel" och hela det.

Värt att kolla upp för alla som är förbannade över våldtäktslagstiftningen i Sverige är professor emerita Leijonhufvuds förslag om en samtyckesparagraf.