söndag 26 december 2010


jag åker bort nu och stannar borta ett litet tag.

resfebern, som började kännas vid i måndags, nådde sin peak i morse.

oro i magen.
var ansöker man om visum på plats?
hur ska det gå att vänta på flygplatsen över natten?
hur är det när vi kommer fram?

skällde på min sambo för att han var för lugn när jag var orolig. för mig symboliserade det ett avståndstagande, medan han i sin tur menade att jag skulle inspireras av hans lugn. sedan grät jag. borrade ner näsan i katternas pälsar. jag har aldrig varit ifrån dem så här länge förut.

sen tänker jag på flygplatsen. jag älskar flygplatser. ett sorts no mans land, eller every mans land. leta efter pocketboken för resan på pressbyrån, köpa tuggumi för att lindra trycket i öronen vid landning. spänningen över vad som väntar.

skräckblandad förtjusning.

tisdag 21 december 2010

Ingenting försvinner. Allt finns på något sätt kvar. Allt vi gör, säger, tänker. Alla som vi varit finns kvar. Trots att vi trodde att vi kunde lämna det.

Idag mår jag som jag brukade må när jag var fjorton, femton, sexton, sjutton, arton, nitton. Gömmer mig bakom stora kläder, vill helst stänga ute alla ljud med hörlurarna som jag glömde hemma. Inte möta någons blick, inte svara på tilltal, inte prestera för någon annans skull. Högskolestudier är väl inte för någon annans skull egentligen. Det är väl för min skull, min skull i samhället. Utan samhälle skulle inga studier behövas.

Fan vad jag vill slå folk när jag mår såhär, bara slå hårt och ge en enda förklaring: för att du stör mig.
när man inte riktigt får kläm på sin kompletteringsuppgift, då finns följande prokrastineringsalternativ:
- twitter
- facebook
- blogspot

måndag 20 december 2010

Rousseau tolkromantiserar över skillnaderna mellan vilden och den civiliserade människan:

"vilden lever i sig själv; den sociala människan, som alltid är utom sig själv, kan inte leva annat än på andras åsikter, och det är så att säga utifrån ongenting annat än på deras omdöme som han hämtar känslan av sin egenexistens".

(...ojämlikheten mellan människorna, 1992:136)

söndag 19 december 2010

#prataomdet

jag satt på tunnelbanan, det var nog sent, kanske helg. jag hade nog inte druckit, eller så var jag i alla fall inte berusad. satt med stora, synliga, hörlurar och tittade ut genom fönstret på tunnelbanan. kroppen var vänd från resten av vagnen. jag försökte tydligt med mitt kroppspråk visa att jag inte hade någon lust att prata med någon. då knackar en ung vuxen man mig på knät. jag tar av lurarna och undrar vad han vill. han säger något som:

- vill du följa med mig hem?
- nej

och man tycker att det här borde räcka. att ett nej är ett nej som bör respekteras. inte någon form av utmaning att öva sig i övertalningskonsten. men han säger:

- varför inte?

att säga att jag inte är attraherad av honom, eller att det känns fresh att gå hem med folk man inte känner, som man bara stött på på tunnelbanan känns out of question. han kan ju bli arg över det. han kan ju börja slåss eller så. så jag svarar på ett sätt som vissa män verkar tycka är viktigare, på ett sätt de kan förstå:

- eh, för att jag har pojkvän

och jag tänker att det borde vara nog. jag har svarat på varför. nej, han är inte klar än, utan frågar:

- älskar du din pojkvän?

menar han då att jag ska komma på att jag inte gör det, att jag inte älskar min pojkvän, och när jag inser det kommer på att ja, självklart vill jag ligga med den här mannen som jag aldrig träffat före.

- ja, det gör jag
- älskar din pojkvän dig?

suck. vad är det vissa män inte fattar? tack och lov var det min station att gå av, och några tjejer som satt i fyran bredvid skulle också gå av. när vi klivit av, och han tack och lov inte följde efter, så frågar de om jag är ok. jag är så glad att jag inte behövde gå av själv den gången, och att någon frågade hur jag mådde. annars hade jag nog varit räddare den kvällen än vad jag behövde vara.

för det är ju inte säkert att han var farlig, han kanske bara hade svårt att fatta att det ska räcka med att säga nej. man ska inte behöva förklara sig, särskilt inte för en person som man aldrig tidigare träffat.

torsdag 16 december 2010

igår försökte jag övertyga min sambo om att vi är svensson. vilket följde av en diskussion om vilken tid man äter middag, eftersom han skulle köpa värsta bautamackan på statoil "vi åt ju jättetidig middag". min sambo ville inte hålla med om att vi är svensson, för vi "har ingen hund, inga barn och ingen volvo". jag försökte övertyga honom om att våra tre katter kan figurera hund och barn, men det gick han inte med på.

jag fick inte vara svensson när jag var liten, så jag tänkte give it a shot nu. eller kanske inte. mer rewriting svensson.
jag älskar att vara student. då kan man, de dagar man inte har föreläsningar/seminarier, sitta i sin säng och läsa, skriva och googla tusen grejer man kommer på i samband med läsningen.

senaste läste jag femme-inisten och antropologen ulrika dahls text om "(re)figuring femme fashion" i lambda nordica 3-4 2009. strukturen i texten är lite hoppa fram och tillbaka och hon använder engelska ord jag inte stött på tidigare. men jag gillar att hon tar upp femmetemat, vilket inte blivit teoretiserat lika mycket som de förtjänar. lesbiska femmes har liksom lämnats utanför den (vita medelklass)feminismen. Och kvinnor som gillar mode, oavsett lesbiska femmes eller heterokvinnor, har blivit dumförklarade. I stället har det rådit ett "upplysningsideal" inom feminismen, som skjutit ifrån sig de kvinnor som inte avstår från (annat än "naturligt") smink och klänningar.

imorgon klaffar dagen galet perfekt. på morgonen, filosofiseminarium om politisk filosofi. förmiddagen bjuder till sexualitetsföreläsning, sedan lunch, och sist sexualitetsseminarium. på kvällen bjuds det på tacofest hemma hos min lillebror och hans sambo.
Av någon mystisk anledning har jag ett sjätte sinne för var saker kan tänkas befinna sig. Lite som den gamla spåtanten Zaida som i kvällstidning svarade på var folk lagt sina bilnycklar och förlovningsringar osv. Denna egenskap använder såklart min sambo sig av.

- har du sett mina jeans?
- nej inte pålänge faktiskt
- ...
- har du kollat i bokhyllan?
- ...
Dörren till bokhyllan öppnas och stängs.
Hör ljudet av jeans med skärp som dras på ett par ben.
- hittade du dem?
- ja
- vart låg dem? I bokhyllan?
- kanske det...
- ...
- min mössa då fröken, var har du lagt dem?
- i garderoben
- mina vantar då?

onsdag 15 december 2010

som vanligt är det inte tjejen i filmen som har skrivit brevet


galen grannkvinna tipsade mig i morse om att jag borde flytta från området asap eftersom det bodde så mycket konstigt folk som sysslade med konstiga (omoraliska?) grejer här: exempelvis ha blomkrukor och parasoll på balkongerna ("det får man inte ha!") och ha persiennerna uppe. jag undrar om hon var en sån där fönstergluttare som sitter i fönstret och tittar på vad grannarna har för sig.

typ som den där kvinnan som ringde polisen för hon såg en blottare, och när polisen kom till lägenheten så bad de henne förklara var blottaren var, och det visade sig att man måste verkligen stå nära fönstret och glo in i någon annans lägenhet. grannen var således ingen blottare, utan hade typ kommit ut ur duschen eller något.

sen fick jag ytterligare tips av grannen att inte vara ute på kvällen och hålla mig borta från parker och öppna ytor, för våldtäktsmän står och lurpassar bakom knutarna. man ska bo där husen är byggda tätt tillsammans, sa hon. vilket makes no sense, eftersom de allra flesta våldsbrott begås inne i stan där husen ligger tätt! och de flesta våldtäkter begås av personer man är bekant med sedan tidigare. jag sa till henne att om man ska vara konsekvent ska man hålla sig borta från pojkvänner, manliga vänner och manliga släktingar. jag tror inte hon hade något problem med den invändningen, men hon såg det nog inte på samma sätt som jag. dvs, man kan inte sitta inlåst hemma och undvika män hela tiden - för då skulle livet bli ganskasåtråkigt.

hur som helst så har jag plockat ner mina blomlådor och mitt parasoll från balkongräcket. så tantaluringen slipper vara rädd att de ska falla ner på henne.

tisdag 14 december 2010


hon är rätt lurvig, hon min lilla ängel.

sov skitdåligt natten till måndag vilket resulterade i att jag skolkade från skolan. vilket i sin tur orsakade att jag inte hade tillfälle att köpa kompendiet till kursen. jag fick åka dit i dag i stället. tacksam för svtplay i mobilen. tittade på de avsnitt av ung och bortskämd som jag inte orkade kolla klart på i går. mkt besviken över att min favorit fick åka hem. tycker att de kvarvarande tjejernas pappor är så jävla konstiga, helt blinda för sina egna ungars beteende. paulinas pappa hjälper ju knappast hennes utveckling med att säga jag tycker du ska fortsätta som du gjort, fortsätt vara dig själv. konstig uppfattning om vad som konstituerar ett jag. såtillvida hennes pappa inte tycker att hennes identitet består i att vara passiv, undflyende och ansvarslös. om det var min pappa hade jag blivit arg, men å andra sidan hade jag nog kanske inte ens fattat vad jag själv just menade om min pappa inte hade varit den han var, utan om min pappa istället var samma som paulinas.

har läst mouffe i dag. hon gör skillnad på politik och det politiska. sedan talar hon också om det här med relativa identiteter, att ens identitet eller grupptillhörighet kräver en motsats. ett vi kräver ett de. därmed inte sagt att det handlar om vänner och fiender. de som tillhör de andra behöver inte vara ens fiender.

hursomhelst. eftersom identifikation kräver sin motsats har jag de senaste två dagarna känt mig mycket vuxen och ansvarstagande i relation till kidsen i ung och bortskämd. dessutom har det här med diskplockning hemma funkat relativt jämnt, varannangångish.

the key word is do it.

tisdag 7 december 2010

Prokrastinerar. Igen. The story of my life. Men jag känner att prestationsångesten har gått ner lite.

Istället för att skriva tenta sitter jag på twitter och läser Hanna Fridéns utbrott över den svenska straffskalan gällande våldtäkt. Ja! Det är jävligt pissigt att brottsoffer inte får det stöd de har rätt till. Ja, det är pissigt att brottslingar kommer undan att bli dömda för sina brottsliga gärningar. Dock har vi i Sverige ett fängelsesystem som ser ut på ett visst sätt, och en tanke om rättssäkerhet som innebär att det är bättre att fria än att fälla, "utom rimligt tvivel" och hela det.

Värt att kolla upp för alla som är förbannade över våldtäktslagstiftningen i Sverige är professor emerita Leijonhufvuds förslag om en samtyckesparagraf.

fredag 26 november 2010

Idag tittade jag på porrfilm i skolan. Härlig avslutning på veckan.
godmorgon!

var på universitetet igår och tittade på film om nomadfolket Bahktiari, filmad 1924. Intressant. Väldigt intressant att folkgruppen beskrevs som "forgotten", trots att den redan tio år innan filmen gjordes hade tät kontakt med något amerikanskt eller brittiskt oljeföretag typ. Och var involverade i den iranska regeringen osv. Inte så himla glömt enligt mig och många andra, men det kanske inte hade blivit någon spännande film då. Då är det tydligen ok att klippa bort väsentlig information.

sen drack jag vin med a-kursarna.

har föreläsning och seminarie 2 på min vidsidanavkurs idag. men jag har intalat mig själv att jag inte behöver vara så duktig på den, jag behöver inte läsa allting asjävlaskitnoga. så det ska nog gå bra även fast jag har lite bakishuvudvärk, eller om det är förkylningshuvudvärk, svårt att veta såhär i förkylningstider.

torsdag 25 november 2010

jag har gått med på att vara med i en klädutmaning som min vän och modejournalisten ida skovmand initierat. det kan bli både hur bra som helst och katastrof. jag ska de närmaste sju dagarna (som jag går utanför dörren) bära något annat än jeans/byxor på underkroppen.

jag har en väldigt komplicerad relation till klänningar och kjolar och andra kläder som kan klassas som feminina. eller... jag och mitt förhållande till femininiteten är rätt komplicerat överlag.

idag har jag klänning på mig. det är härliga minusgrader här i stockholm, och på balkongräcket ligger ca 10 cm snö och balanserar. heja!

onsdag 24 november 2010


idag gjorde jag, medelst kajalpenna, om mig själv till en av mina teckningar.
vilket innebar att jag var tvungen att lägga mig i badkaret.

förresten, en gång såg jag en tjej på tunnelbanan som såg precis ut som de tjejer jag brukar rita. det kändes speciellt.
nu har jag tagit hand om förkylningsdekadensen:
- badat. det första som återvänder till normal status är luktsinnet, inte orken. vilket innebär att man tvingas lukta på sitt eget fördärv.
- bytt sängkläder. det vore ju helt värdelöst att bada först och sedan gå och lägga sig i svettiga snoriga sängkläder.
- dammsugit. det vore ju helt värdelöst att lägga sig i nya sängkläder med x antal katthår och kattsandkorn under fötterna.

jag har börjat läsa den här boken i skolan nu. tyvärr ska vi inte läsa alla kapitel, men boken finns ju kvar så om jag vill läsa mer om fuckforforest (it keeps coming back) kan jag göra det vid tillfälle. jag gjorde en bild inspirerad av fuckforforest när jag sökte till grafikskolan, fast jag kallade den fuckforöstersjön istället. det är helt galet hur mycket "alternativporr" det finns på internet, veganporr, ekologisk porr och skogsporr.

igår läste jag kapitlet om analsexinstruktionsfilmer av och för kvinnor.
i söndags gjorde jag ett väldigt ambitiöst lässchema inför denna och nästa vecka. men så blir jag skitförkyld, så nu ligger jag lite efter.

det är dessutom fruktansvärt tråkigt att vara förkyld och ensam hemma. förkylningar tenderar att leda till grav uttråkning, eftersom man inte orkar göra något vettigt och ovettiga saker är ovärda.

dagens förvåning: olga isabel från ung och bortskämd kan skriva. att skratta efter varje mening gav mig liksom intrycket att hon var puckad. jag har alltid tänkt att antingen är man smart och då behöver man inte act like a bimbo, eller så är man inte smart och då anammar man bimbostilen så att man åtminstone har någon kvalitet. det är jobbigt att få sina fördomar krossade, fast nog rätt nyttigt.

tisdag 16 november 2010

Den här vintern har potential att bli jävligt bra. Senaste månaderna har det vällt fram förslag på aktiviteter att engagera sig i tillsammans med andra, aktiviteter aom i sig inte är så viktiga utan mer svepskäl för att a anledningar att ses.

Hittils:
Intellektuell söndag. Mer bakisfika än intellektualism.
Hantverksjunta. Även nagellackning räknas som hantverk.
Bokcirkel. Inkluderar middag och kaffepåmaten. Ibland vin.

Dessutom har socantstudentrådet speedat upp och är väldigt initiativrika med pubkvällar och filmvisningar.

Jag är en lycklig liten valp.

torsdag 11 november 2010





Det är tråkigt att vara ensam hemma. Därav;






söndag 10 oktober 2010

Existentialismen i korthet. Del 1.
Människans existens präglas av icke-varat, alltså att människan, individen ingenting är, utan bara kan definieras enligt vad hon strävar efter. Varje gång vi som individer väljer något, väljer vi det också för hela mänskligheten (här förstår inte jag om Sartre menar att särlösningar inte fungerar, dvs att jag kan välja en sak men är helt ok med att en annan väljer något annat). Alla våra val är således av största betydelse, därför har vi ett jätteansvar över våra val. Och på grund av ansvaret kommer ångesten. Denna ångest är inte av den handlingsförlamande sorten, utan en ångest som får oss att tänka till. Och eftersom man alltid kan göra fel, så måste man alltid ta ansvar för allt man gör. Precis, ångest var det ja.

Människan är dömd till frihet. Om man inte accepterar sin frihet, utan försöker vara något (vilket är omöjligt för människan) lever man i ond tro. Den som lever i ond tro väljer att inte välja och genom att hon gör så vägrar hon att uppfylla sin mänskliga uppgift, nämligen att vara fri och ansvarstagande för sitt och andras liv.

fredag 24 september 2010

Läser om existentialismen i skolan nu. Som alltid så försöker jag personligen sätta mig in i teorierna för att förstå och känna dem inpå kroppen. Kort sagt är existentialismen friheten, ansvarets och den efterföljande ångestens teori. Det högsta målet är frihet, ens egen och andras (enligt Beauvoir). Och jag kan inte sluta tänka "All the bridges in the world won't save you / If there is no other side to cross to".

Utan musik är vi ingenting. Utan att tillägna oss andras tankar är vi bara skrutt. Och måste uppfinna hjulet vareviga jävla gång.

Den här är till dig Ida: jag har börjat lyssna på Silverchair igen. Utan dem hade vi aldrig funnits. Jag älskar dig.

Och ja, jag får vara hur jävla sentimental som helst på min blogg. Det är därför man har en egen!

torsdag 23 september 2010

Lyssnar på Filosofiska rummet (2010-03-07) Genusperspektivet och forskningens frihet, med Tanja Bergkvist, Göran Bexell, Tomas Brage och Svante Nordin.

Varför är genus fortfarande(!) så upprörande? Är inte genusvetenskap en vetenskap som alla andra? Och de som kritiserar genus, varför går ni inte in i genusvetenskapen och forskar när ni har så jävla många bra idéer. Jag tänker på matematiker Tanja Bergkvist som argumenterar mot genusperspektivet, men har väldigt många bra idéer på hur man kan problematisera det samma. En problematisering som alltid är nyttig inom alla samhällsvetenskaper. Varför är hon så arg? Varför kan man inte ta ner det till en diskussionsnivå, ett samtal, en dialektik?

Kanske är hon så arg för att hon inte är samhällsvetare, hon är matematiker. Inom matematiken finns bara ett möjligt perspektiv, bara en sanning. Inom samhällsvetenskapen finns ingen sanning, bara en mängd olika möjliga perspektiv.

tisdag 21 september 2010

och alla dessa jävla fru-program! hollywoodfruar, danska fruar, norska fruar, svenska fruar osv. när kommer motbilden: vanlig, klok och trevlig kvinna som inte sätter sitt utseende främst?
var hittar de alla extrema människor, vilka också är extremt ovilliga att anpassa sig efter situationen, som de sedan gör wife swap av? och varför måste de ta sådana uppenbara motsatser. det hade varit mer intressant att se ett wife swap när familjerna är mindre uppenbart helt extremt olika.

torsdag 9 september 2010

är jätteförkyld! och ska lämna in en liten tenta i morgon.
= det är synd om mig!

lördag 4 september 2010

Igår mindes jag varför jag tyckte så mycket om att gå på hemmafester när jag var yngre. Och insåg att jag fortfarande tycker om att gå på hemmafester. Jag hälsade på i stort sett alla, hittade några intressanta samtalspartners som jag inte träffat tidigare, blev lagom berusad och åkte hem innan det blev alldeles för sent. Jag ska på bröllopsfest idag, då gäller det att vara lagom fräsch och inte alls bakis. Det är lite oartigt tycker jag att komma bakfull till en fest man känt till att man ska gå på i flera månader.

Det enda som inte var fantastiskt med gårkvällen var att jag råkade sätta mig i fel fyra på tunnelbanan hem. Snubben som satt mitt emot mig stirrade, och jag tänkte avväpna situationen med att prata med honom istället för att sitta och försöka se sur ut hela vägen. Han hade troligtvis försökt ta kontakt med mig efter någon station ändå. Men han och hans kompis verkade tro att jag var intresserad av att följa med dem på någon form av festival och verkade inte riktigt kunna ta no for an answer. Så jag ljög om att jag skulle gå av, utnyttjade den enorma folkmassan och gick två dörrar bort. Tack och lov såg jag dem inte igen. Och tack också för min iFån, som har räddat många tunnelbaneresor. SR Podcast i öronen och lägga patiens tills man är framme.

Jag har en lufsande fyramånadersvalp i lägenheten (vi är hundvakt). Hon är bedårande! Katterna verkar inte riktigt gilla henne lika mycket som jag och sambon, men de är nyfikna och nyfikenhet kan få en att göra underliga saker; som att smyga sig ut i vardagsrummet och sitta på fönsterbläcket för att spana på den där konstiga lufsen, burra upp sig till sin största storlek när lufsen närmar sig, för att sedan titta lite förvirrat, besviket efter henne när hon går förbi.

torsdag 26 augusti 2010

Lunchen smakade inte så bra, påminde mig om varför jag då och då blir vegetarian; varför det känns nära kanibalistiskt att äta djur.

Tillbaka i biblioteket. Har läst två texter ur kompendiet. Nu sitter jag bara i stolen och snurrar rogivande fram och tillbaka. Himlen ser mer arg ut nu är tidigare, kanske dags att åka hem. Jag vågar inte sova här i tysta salen, tänk om jag börjar gnissla tänder, eller sover för länge.


Sitter i skolans bibliotek, det är fint här. Färgerna går i grått och sten, stolen jag sitter i är orange, jag snurrar den fram och tillbaka. Tittar ut genom panoramafönstret, ser himmelen som är täckt av moln i ljusa grå nyanser. Här kan jag trivas. Klassen verkar helt ok, vi är runt 35 personer. Känner en person på kursen sedan tidigare, stötte ihop med en person som gick socant 1 med mig.

Har blivit fotad för studentleg också. Man fick jättevarmt kaffe efter att man tagit sig igenom den väldigt långa kön. Tur att jag hade sällskap.

Ska undersöka lunchmöjligheterna, sedan läsa vidare i kompendiet. Kanske jobba, funderar på om det är värt. Troligtvis är det inte det. Jag känner lust att läsa. Jag skulle nog kunna sitta här länge. Nästa gång jag är här ska jag ta med mig mer att läsa.

onsdag 25 augusti 2010

Är på s.35 i den nickomachiska etiken av Aristoteles, and i love it!

lördag 21 augusti 2010

Flicka på tunnelbanan, typ 6 år gammalt, tillsammans med lillebror och mamma; När man sitter ner blir låren tjocka.

Vilket är helt fel, på två sätt. Sexåringar ska inte bry sig om tjockhet och låren blir inte tjockare när man sitter ner, de bara ändrar form. Men det sa jag inte, bland så många andra saker jag inte säger. Och inte heller frågade jag mamman, den enda föräldern närvarande vid tillfället, varihelveteifrån hennes sexåriga dotter har snappat upp sånt som handlar om lår och tjockhet.

Hur ska man kunna skydda sina barn från sånt här? It's everywhere. Enda alternativet är väl att göra hippiebarn av dem, bo i en skog utan tv eller veckopress och kändiskoll. Sånt här kan verkligen göra ont i magen på mig.

Barn är formbara, just därför snappar de upp allt skit vi vuxna pysslar med.

torsdag 19 augusti 2010

letar flygresor, men hittar inga utan väldigt långa väntetider. vågar jag hänga på en flygplats flera timmar? vad ska jag sysselsätta mig med på en flygplats i flera timmar? man kan alltid läsa. och sova på sin sambos axel. är det nu mitt backpackerliv börjar? jag som aldrig haft några sådana ambitioner. i just slipped into it.

fredag 13 augusti 2010

Hör att någon på gården håller på med någonting som låter som sprayfärg. Tänker ungjävlar och går ut för att titta vad som händer. Men det är bara grannen som håller på och sprayar nån inredningsgrej till lägenheten som de har renoverat i typ ett år. Tänk vilken skillnad det kan vara att bo femhundra meter längre bort från tunnelbanan.

onsdag 11 augusti 2010

Två kvinnor 60+ sitter på oendeltåget bredvid mig och pratar om internetdating.

Jag har haft frukostdate med T, min finaste T. Nu är jag på väg till stan för att träffa L och gå på galleri. Sedan blir det filmvisning. Nu känns det som sommarlov på riktigt. Det finaste med sommaren är att umgås med människor man tycker om, utan stress.

I går köpte jag en systemkamera. Det är Annie Liebovitz fel alltihop. Den som är i stockholm innan 12/9 har ingen ursäkt att inte se hennes fantastiska utställning på Fotografiska.

Balansen är återställd, äntligen. Lugn och ro i sommarsjälen. Och en kamera. Det enda magontet är att T ska bo utomlands ett långt tag. Vilket gör mig tvungen att spara pengar till flygresan. Jag har ingen ursäkt att inte åka dit. Lejon och Zebror är bara en bonus.

lördag 7 augusti 2010

Blev just utbjuden av en brittisk pojke och hans fem kompisar. Jag skyller händelsen på att jag har klicketiklackskor på mig ikväll.

torsdag 5 augusti 2010

note to self

titta inte på jävla program om skönhetsoperationer, skönhetsprodukter eller botox. jag blir knäpp i huvudet då och skapar en skitlång lista av head notes över saker som, om jag var en person som gjorde operationer, behöver göra. botox är btw sick, varför vill en person eliminera sina ansiktsuttryck!?

ha inte i jättemycket grädde i potatismoset nästa gång. det blir fortfarande gott, men det blir mer soppa än mos.
Min sambo skriver på facebook i sin statusrad har försökt hjälpa en rysk familj att hitta Karlsson på taket.  Mitt hjärta brister!
Jag har så dåligt minne att jag måste skriva upp allt så att jag inte glömmer. Framför allt glömmer jag vad jag har gjort. Vilket i efterhand känns som att jag gjort ingenting.

Idag jobbade jag. Det roligaste jag gjorde på jobbet idag var att packa upp och returnera tidningar samt rensa upp i tidningshyllan. Jag älskar att rensa. Titlar som refuserades bland andra; Boggi och Traktor. Tanke som slår mig varje gång jag jobbar med tidningarna: varför finns så många livsstilsmagasin som riktar sig till kvinnor och så få dito som riktar sig till män?

Igår lärde jag mig att göra något nytt. Idag repeterade jag den kunskapen. Jag har skrivit en komihåglapp för senare tillfällen då jag måste använda min nya kunskap.

Idag glömde jag min plånbok på jobbet, vilket jag upptäckte när jag satte mig hemma vid datorn för att betala en räkning.

Idag blev jag indragen i ett planeringsäventyr.

Igår fick jag lust att åka till Afrika, framförallt Kenya.

fredag 30 juli 2010

Syntestet gjort, det gick på ungefär en minut. Jag har tillräcklig synskärpa för att få köra bil utan glasögon, om jag någon gång skulle behöva det. Alla papper är inskickade. Alla avgifter är betalda.

Jag slog dessutom på stort och ansökte om alla behörigheter på en gång.

Nu återstår bara väntan på tillståndspappret, sen kör vi!

torsdag 29 juli 2010

Jag och sambon var på handledarutbildning för körkort i kväll. Jag började köra på körskola för fem år sedan, men det stannade av på grund av löjliga småsaker. Nu är det dags igen. Förra gången jag hade körkortstillstånd var den aktuella upplagan av Körkortsboken 10, den senaste är 18, så jag är lite orolig över om jag måste köpa en ny bok eller om jag kan köra på med denna och dubbelkolla nya regler på trafikverkets hemsida.

Lite nervös är jag. Fast jag har ju skrivit högskoleprov med resultat som gjort att jag antagits till universitetet. Och sen pluggat en kursbok i veckan under ett år. Jag borde kunna plugga in körkortsteori också. Skillnaden mellan kurslitteratur och körkortsboken är dock att allt i körkortsboken är viktigt, i kurslitteraturen kan jag själv sortera ut vad jag vill fokusera på.

Nu ska jag bara ta mig i väg och göra det där syntestet, ännu en gång. Inser också att jag nog inte kan köra bil med mina nya glasögon, för de är slipade för att jag ska kunna läsa bra, inte se på långt håll (läsa trafikskyltar).

tisdag 27 juli 2010


Nyss hemkommen från ett långt, men ovanligt tillfredsställande arbetspass. Min sista kund var en taxichaufför som även var filosof med hermeuneutik som specialområde. Jag blir inte särskilt förvånad längre över taxichaufförer som har fler högskolepoäng än Sveriges två senaste statsministrar. I'm just saying.

Välkomnas hem av sambons pussar precis som jag kommer innanför dörren. Strax efter kommer katterna och piper/jamar för min uppmärksamhet. Life is good.

måndag 26 juli 2010

trycksvärta under fötterna




så här tänkte jag bo när jag blir stor

söndag 25 juli 2010

Ätit söndagsmiddag hos min svägerska. Hennes far låter som om att han skulle jobba på radio dvs har en mycket behaglig, mörk, eftertänksam röst. Kvällen bjöd på söndagstrött stämning, med god mat och (på riktigt) ett glas vin. Hon är fin min svägerska. Alla mina svägerskor är fina, tur för mig som har så många bröder.

Berättade för mamma att vi bråkat. Min mamma är en bra realitycheck. Hon påminde mig att jag vet exakt hur man mår när man kommer hem från jobbet, man vill bara sitta ensam några timmar och göra ingenting. Ändå blir jag arg för att han inte vill umgås direkt när han kommer hem från jobbet. Jag gör helt tvärtemot "gör mot andra så som du själv vill bli behandlad". När mamma och pappa skjutsat hem mig sa mamma "var lite snäll och trevlig nu". Det har hon helt rätt i.

Jag kom dessutom på att vi har årsdag idag. Känns fruktansvärt dumt. Jag har försökt göra bot på mina synder genom att ordna taklampan i köket (den förra hade visst glappkontakt) och byta den till den lampa som jag försökte slänga (i smyg; fy mig!). Och så har jag satt upp tavlor på de innan så själlösa nymålade vita köksväggarna.
Varför bråkar jag mest med de jag minst vill vara osams med? Varför bråkar jag över huvud taget? Vad ger bråk? Och varför bråkar jag om skitsaker, gör hönsgårdar av varenda fjäder jag letar efter och hittar? Ibland blir det höns av sånt som inte ens är fjädrar, utan kanske bara liknar fjädrar ur ett visst perspektiv.

På kvällen läser Dalai Lama om hur man utvecklar starkare tålamod och medlidande och hur man undviker oädla handlingar. På morgonen bråkar jag om skitsaker. Helt och hållet ologiskt.

Kanske är det den förbannade fegheten som spökar. Fegheten och tron att om man är varm och full av medlidande kommer man bli överkörd för eller senare. Rädd för att bli utnyttjad. Kan det vara så? Kunde jag inte sagt som det var istället; att jag saknade honom, att jag ständigt saknar honom när han inte är tillgänglig? Jag är rädd för att vara svag, rädd för att visa mig svag. Jag har kanske blivit lurad att tro att den som bråkar inte är svag. Fast så är det ju inte. Den som bråkar är svag, och feg. För bråk är inte speciellt konstruktivt.

fredag 23 juli 2010

Grannen i huset bredvid, en våning upp, har ganska högljudd fest. Det är fredag och för vissa dessutom lönefredag. Jag har rätt svårt för grannar som festar, i alla fall om de som låter som ett helt hockeylag som vunnit SM. Jag tycker nog att det finns andra sätt att festa på, som också inbegriper att visa sina grannar respekt. 

En annan sak jag har hemskt svårt för är att säga ifrån till människor jag inte känner. Vilket får konsekvensen att jag väntar med att säga till tills jag blir helt galen av ilska och vill kasta saker på den som stör mig. Fast jag kastar inte saker, och jag slår inte folk jag inte känner. Jag får ont i magen istället. Och sedan får jag ångest. Över andra människor, och över min egen feghet.

Ikväll bröt jag dock trenden. Jag sa till! Och jag gjorde det rätt trevligt. Jag påkallade mannen som satt på balkongens uppmärksamhet och förklarade att jag skulle gå och lägga mig och undrade om de inte kunde sjunga lite tystare. Han verkade lite förvånad, förvirrad eller full och sa: javisst-självklart. Det verkar som att det fått lite effekt. Men framförallt slipper jag ligga och skämmas över att jag är så dålig på att säga ifrån. Sist på jobbet skrek jag dessutom på snattare. Högt. Fast de lämnade inte tillbaka sakerna ändå. Det var ifs inte det viktiga. Det viktiga var att jag vågade.

Gör saker ordentligt, eller låt bli!

För att tillfredställa mitt slumrande behov av kreativitet och behovet av allmän sysselsättning såhär på sommaren så har jag gett mig i kast med att måla om köket. Hallen behöver också målas om, men det är fula hål i den väggen som måste tas om hand innan jag kan börja måla där. Jag har inte riktigt ork att börja riva bort tapeten, spackla och slipa - bara för att få min kreativa ådra för tillfället tillfredsställd. Den kreativa och den lata ådran i mig har alltid tvingats samarbeta. Kanske är det därför jag inte blev konstnär. För att jag är lat. Troligtvis är det så.

Har gjort första och andra strykningen i köket. Innan dess maskerade jag noga allt som inte skulle målas. Samt skar bort tapetkanter från förra tapetseringen som, liksom mycket annat i den här lägenheten, känns som ett fuskjobb. Tapeterna gick ner över golvlisterna, troligtvis för att den som tapetserade inte orkade måla om golvlisterna också. Där tapeten hade suttit var golvlisterna både trasiga och smutsiga. These kinds of things can make me so pissed off. Varför gör man inte saker ordentligt?

När jag och sambon bytte fulgarderoben i hallen till en mycket snyggare, och tack och lov lite bredare och mycket högre, märkte vi att bakom den förra garderoben fanns ingen tapet, bara väggputs! Och under den fanns ingen golvmatta. Husen är bygda på 1950talet och kom med inbyggda garderober i hallen. Dessa måste således ha tagits bort och ersatts med en mindre garderob. Troligtvis någon gång på 70 eller 80talet av det andra lagret tapet att döma. Så jävla dåligt att inte tapetsera bakom den! Sparat 2*3 meter tapet och knappt en kvadratmeter golvmatta. Vilket jävla fuskjobb!

söndag 18 juli 2010

All work and no play 2

Jag tycker inte om att bli pekad på och skrattad åt heller. Speciellt inte för att jag gjort något jag måste enligt svensk lagstiftning. Tycker verkligen inte om det. Brings back shitty childhood memories.

Snälla höstterminen, börja snart.

lördag 17 juli 2010

All work and no play



När man känner att ens jobb gör en till en sämre människa kanske det är dags att byta jobb. Eller i alla fall ta ledigt ett tag, ett långt tag. Jag är less på all nedtryckt ilska som inte ventileras annat än i mardrömmar. Kanske också kommer den ut genom en förbittrad människosyn som tar utryck i cynism.

Framförallt, jag vill inte vara en trött, förbittrad cynisk människa. Jag har inte tid med det. Jag har inte lust till det.

Dags att leva studentliv tjugofyrasju. Om andra kan studera utan att jobba extra borde väl jag också kunna det. Eller bara ta ledigt. Typ till nästa vår.

fredag 16 juli 2010

Hetta

Googlar kattsäker balkong och takfläktar. Allt för att tillfredställa det akuta behovet av frisk luft inomhus. Fruktansvärt kvavt i Stockholm de senaste veckorna.

Innan jag och katterna flyttade hit brukade sambon ha balkongdörren öppen dygnet runt. Innan vi har nätat in balkongen funkar inte det. Dessutom är det olagligt läste jag också. Sedan 2008 måste obevakade katter på balkong vara nätade. Har hittat några festliga lösningar på nätet. Nu ska vi bara få arslet ur.

Takfläktarna fortsätter att vara fula. Om de inte är dyra. Då kan de bli någon slags futuristisk feature i sovrummet. Allt som inte är skitfult ser ut att komma från ett tänkt 3000tal. Det som är skitfult verkar vara kvarlevor från 1980-1990tal. Jag får mardrömmar om furupaneler. Eller beige klinker. Och svampmålade väggar. Kort sagt, min syrras förra lägenhet. Den ligger på samma gård som jag bor nu, men jag kan inte se in i vardagsrummet om de behållit de svampade väggarna. Dessutom bor en känd person där så jag kan inte gå dit och fråga om jag får låna ett ägg, då kommer kändisen tro att jag stalkar. Vilket jag ju också gör, om jag går dit för att tigga ägg. Kändisar bekymrar mig. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till dem. Alls.

Göra slut med facebook

Jag har gjort slut med Facebook. Istället startar jag en ny blogg. Behovet att uttrycka mig finns fortfarande kvar. Lusten att koppla statusrader och gruppmedlemskap till mitt sökbara fullständiga namn gör det inte. Blogg är nästan anonymt. I blogg kan man i alla fall välja vad som ska kopplas samman med ens fullständiga namn. Helst ingenting. Facebook förstörde allt. Under 9-10 år hade jag varit anonym på nätet. Allt kopplat till mitt efternamn var yrkes- eller hobbyrelaterat. Någonting jag kunde stå för. Personliga och privata åsikter vill jag inte bjuda till allmän beskådan. Ni fattar. Även om ni kanske inte tänker som mig. Vissa påstår till och med att man inte kan tänka som jag. Inte i de sociala mediernas tidsålder. Men jag jobbar inte med PR, så jag behöver inte vara ett personligt varumärke. Tack.

Det gör mig ledsen när morgontidningarnas journalistik liknar kvällstidningens. Som i dagen DN om att toppbetyg numer är värdelösa. Var försiktig med dina ord, skulle jag vilja skriva till journalisten som skrev så. Värdelös är knappast en relativ term. Och knappast ett ord man kan slänga med hur som helst.

Jag kunde inte sova. Så jag gick upp. Vanligtvis sover jag till lunchtid. Gången innan jag sov, låg jag i sängen i ett och ett halvt dygn. Med matpauser. Och medicinpauser. Det kan kosta att slarva med ppillerintagen.