söndag 10 oktober 2010

Existentialismen i korthet. Del 1.
Människans existens präglas av icke-varat, alltså att människan, individen ingenting är, utan bara kan definieras enligt vad hon strävar efter. Varje gång vi som individer väljer något, väljer vi det också för hela mänskligheten (här förstår inte jag om Sartre menar att särlösningar inte fungerar, dvs att jag kan välja en sak men är helt ok med att en annan väljer något annat). Alla våra val är således av största betydelse, därför har vi ett jätteansvar över våra val. Och på grund av ansvaret kommer ångesten. Denna ångest är inte av den handlingsförlamande sorten, utan en ångest som får oss att tänka till. Och eftersom man alltid kan göra fel, så måste man alltid ta ansvar för allt man gör. Precis, ångest var det ja.

Människan är dömd till frihet. Om man inte accepterar sin frihet, utan försöker vara något (vilket är omöjligt för människan) lever man i ond tro. Den som lever i ond tro väljer att inte välja och genom att hon gör så vägrar hon att uppfylla sin mänskliga uppgift, nämligen att vara fri och ansvarstagande för sitt och andras liv.