surfar runt på styleroom.se och kollar in folks inredningar och renoveringar (jag försöker undvika facebook & twitter för min stressade själs skull). det mesta av inredningarna faller mig inte alls i smaken, och vissa grejer blir jag kär i. tack inredningscommunity för att det det ger mig möjlighet att lättare veta vilka typer av stilar man blir mätt på efter ett tag. och vad som inte skulle funka rent funktionellt.

känner mig lite gnällig i kväll så jag listar sånt jag inte tycker om:

- bokstäver. alla dessa jävla bokstäver över allt! och på engelska! ett hem blir inte mer av ett hem för att det befinner sig en uppsättning bokstäver som bildar ordet "home" i det. enligt samma logik blir ett hem inte heller mer kärleksfullt för att en uppsättning bokstäver bildar ordet "love"
- helt svart/vita inredningar. shitpommesfrites vad jag är trött på sådana. och nej, det är inte alls att safe card för att göra inredningen "stilren", whateverthatis
- helsvarta golv. de är som en förlängning av den svartvita idiotin
- svarta bänkskivor i köket
- furu och bok, det är för lätt att måla om för att någon ska ha en ursäkt
- panelgardiner
- att kasta fullt fungerande möbler
- att riva ut fullt fungerande kök
- plastmattor
- krimskrams, typ torkade blommor

och så listar jag några saker som jag tycker om:
- budgetrenoveringar. t ex måla över kakel, måla köksluckorna & byta knoppar
- inreda med böcker
- nischer. gärna kaklade i anslutning till badkar
- less is more, men jag klarar inte själv av det
- trägolv
- mörka golv
- schackrutiga golv
- omhändertagna loppisfynd

klockren inrednings&renoveringsblogg: chez larsson. lite för vitt ibland (eftersom jag aldrig själv skulle klara av att hålla något vitt), men larsson är grym på att få rum att se både fräscha och mysiga ut. dessutom en fena på att organisera (me like!).

Mitt sängbord. Rymmer för tillfället x antal böcker, en halvdrucken tekopp, vattenflaska, klockradio med jobbig alarmsignal, en påsklämma, pennor och en samling lila hårsnoddar.

Följer A.M.O.s uppmaning på Försök att inte se så snygg ut att visa upp mitt sängbord. Det här är en relativt städad version av det. Ju mindre sängbord, desto mindre plats för sådant som man inte använder just för tillfället.

För övrigt är Försök att inte se så snygg ut en mycket trevlig blogg.

En av katterna har hittat en ny favoritplats

Rutiner.
Vakna. Kolla FB, Twitter, DN Mobil och SvD Mobil.
Snabbkaffe.
Skola/plugga.
Kaffe. Twitter.
Läsaläsaläsa.
Kaffe. Twitter.
Skrivaskrivaskriva.
Leta upp något ätbart och prisvärt, halvt i panik pga dramatiskt nedåtrusande blodsockernivå. Alternativt bli sur, trött, less och ge upp vad jag har för händerna.
Äta.
Avsluta dagens plugg.
Kvällsfika.
Slöglo på tv i sängen.
Insomningsbesvär.

Har fått en anledning att rita. Min ämnesförening anordnar pub och panelsamtal varför en affisch måste göras. Det känns bra att rita på riktigt, av en riktig anledning.

För 90 år sedan fattade riksdagen beslut om att starta Statens institut för rasbiologi.

För 90 år sedan skedde det första allmänna valet i Sverige.

Det var inte så himla länge sedan. Alltså kan det vara fräscht att ha lite koll på historien och inte ropa hej förrän man har kommit över bäcken.

Jag läser debatt i Arena om maskulinitetsforskning. Idéhistoriker Sara Edenheim som kritiserar svensk och nordisk maskulinitetsforskning får i sin tur kritik över dålig research. Jag älskar akademiska käftsmällar. Därför blev jag lite förtjust när professor Ulf Mellström svarar Edenheim med:

En detalj där jag dock blir tveksam hur god koll Sara Edenheim egentligen har, är när hon talar om "den andra förgrundsgestalten inom maskulinitetsfältet, Robert Connell". Här kommer jag av någon anledning att tänka på vad den brittiska soulstjärnan Estelle sa när hon introducerade sin låt "American Boy" på spelningen vid Stockholms jazzfestival i somras: "If you haven't heard this you must have been hiding under some freaking rock". Robert Connell bytte kön för sex år sedan och heter numera Raewyn. 

Mellström, Ulf (2010). Vad är nytt med Sara Edenheims kritik? 

På andra sidan vardagsrummet sitter min sambo och spelar dataspel. Där är kritiken inte riktigt lika subtil.

spelare: stfu u fucking n00b

sambo: wtf, what are you, 12?

spelare: eh, yeah. wtf, what are you, 30?

sambo: eh, yeah.